BORÅS STADSTEATER, BORÅS 2016, Premiär 22 okt. Lilla scenen.
När jag läste Macmillans manus första gången så kändes historien väldigt avlägsen. Tunga drogmissbrukare i någon fjärran världsmetropol. Hur skulle jag kunna gestalta den här historien, småstadspojken som knappt smakat på en cigarett? Jag insåg emellertid att själva preparaten var marginella. I den här historien står relationerna i centrum. Under arbetets gång har det också blivit tydligt hur angelägen föreställningen är idag, i Sverige, i Borås. Karaktärerna vi porträtterar finns på riktigt överallt, dessa historier, dessa tankar och livsöden uppstår hela tiden, om och om igen. Behovet att fly verkligheten är något de flesta människor drabbas av. Ju mer komplex och ”fucked up” världen ter sig desto större blir behovet. Flyktmedlen varierar. En del väljer droger. Andra TV-serier. Eller spel, resor, korsord, pornografi, släktforskning, lögner, teater… Flykten belönar oss omedelbart. Vi slipper tänka på alla tråkigheter en stund och vips har ett beroende uppstått. Strax flyr vi tillsammans in i den här berättelsen. Vi gömmer oss i teaterrummets trygga mörker och tillåts glömma verkligheten ett tag. Glömma att världen är ett enda meningslöst kaos. Eller ja, ni kan ju försöka. Och efter föreställningen kan vi prova att prata och umgås lite. Motsatsen till beroende är inte nykterhet utan sammanhang, anknytning och gemenskap.
Peter Elmers, regissör
(från föreställningens programblad)
Sverigepremiär!
Av: Duncan Macmillan, Originaltitel: People, places & things, Regi: Peter Elmers, Översättning: Pamela Jaskoviak, Kostymdesign: Cecilia Karlsson, Ljusdesign & scenbild: Hannele Philipson, Ljuddesign: Tobias Walka
Medverkande: Karin de Frumerie, Eva Claar, Lennart Eriksson, Erik Karlsson Jeansson, Malin Samuelsson*, Natalia Ulfsdotter Karlström*, Ellen Heiman*, Ida Koivisto*, Moa Eriksson* (* Skådespelare från Kulturföreningen Tåget)
Foton: Patrik Johäll
